Helt ärligt så har jag inte gått en utredning än, men det ska påbörjas inom en snar framtid, men min läkare på psykologmottagningen tycker inte att det råder några tvivel om vad det är för fel på mig. Och alla som vet om detta har instämt och tycker att jag passar in under alla punkter. Så nu säger jag själv att jag har bordeline, för att det är det enda sättet för mig att beskriva mig själv. 

 

Men sen jag insett att jag förmodligen lider emetionell personlighetsstörning, som det så fint heter nu mera, har jag såklart börjat googla en hel del, då jag själv började inse att det inte går att leva tillsammans med en person som jag. Det är alltså varken lätt för mig som lider av alla dessa borderline-fasoner, eller de som finns i min närhet. Jag önskar att jag inte behövde agera på de sätt som jag reagerar på saker, men när en känsla slår till så slår den så hårt att jag tappar all verklighetsuppfattning. Och när känslan väl förvunnit, för den försvinner ofta lika snabbt som den kommer, så skäms jag så fruktansvärt över hur jag har betett mig. Och då blir det bara en enda stor ond cirkel där jag skäms över hur jag beter mig och därifrån går det till tankar om att jag är både det ena och det andra och att det bästa för alla vore att jag tar livet av mig och sen börjar jag skämmas pga av dessa tankar och vad de tankarna får mig att göra mot mig själv och andra. Och så gå allt bara runt, runt, runt. 

 

Ett exempel på hur känslorna svänger är att när jag började skriva det här inlägget så grät jag och vill bara få berätta för alla hur det är att leva men bordeine, för jag ville att alla skulle förstå och det var jättejobbigt att skriva de första styckena. Till att jag helt plötslig nu känner mig helt likgiltig inför allt och tänker bara "varför ska jag skriva det här, jag skiter väl i om dom vet eller inte". 

 

När känslorna svänger såhär så är det ganska uppenbart att ett förhållande tillslut går i krasch. Och till er alla mina vänner som jag snackat skit till om mina boyfriends.. Det var aldrig fel på någon av dom, de har varit (mer eller mindre såklart) men stöttande. Det är jag och mina känslor som har förstört allting. För det g¨år inte att vara stark hur länge som helst när ens partner beter mig som jag gjort. Jag letar bråk, jag har svårt att lita på dom då jag tror att de har samma syn på mig som ja ar själv har.Och jag skulle lätt lämna någon om min partner var som jag. Tillslut blir det ohållbart.  Och så var alla känslor tillbaka hahahah. 

 

I och med att jag tror att alla ser på mig på samma sätt som jag själv gör så pratar jag inte med mina vänner när jag mår dåligt. Jag tror att de är trötta på mig och jag vill väll inte lägga någon tyngd på deras axlar och så är jag rädd att de inte ska förstå, för jag förstår inte heller mina känslor, därmed blir jag rädd för vad de ska tycka om mig om jag skulle beskriva alla min känslor. Aja till det jag skulle komma tilll, att eftersom att jag inte pratar med någon så finner jag ofta inget annat sätt att få ut mina känslor än att skära mig. Och där startar ännu en ont cirkel, för när jag har nya rispor eller sår så mår jag instället dåligt över vad folk tänker om mig när de ser mina armar. Osv osv. Allt bara går runt runt i mitt huvud och jag för jag förstår inte varför jag känner det jag känner samtidigt som jag känner att jag måste försvara mig om någon påpekar att de jag känner inte är lågiskt, och då kan jag instället bli aggressiv, som min kanin när hon försvarar sitt revi. 

 

Mina känslor är som ett par hörluar som legat i en ficka, ett enda stort trassel och då blir jag rädd, och jag vill bara krypa ihop i ett hörn, och allt bara resulterar i att jag blir deprimerad då jag får svårt att ta mig ut och träffa vänner. Och även där blir det en ond cirkel eftersom att jag bara mår ännu sämre av att inte träffa min vänner. 

 

Nu vet jag knappt vad jag skrivit och jag orkar inte läsa det för det här har egentligen inget annat syfte än att lätta på mitt eget hjärta. Men jag vill så gärna bli frisk från denna hemska psykiska sjukdom som plågat mig i så många år. Men samtidigt är jag rädd för att bli frisk. Jag är så van att känna allt så starkt och jag är rädd att jag ska bli en helt annan person och vad händer när man inte känner så här? Jag vet inte hur det är att leva som en normal stabil människa. Ofta har en borderline person ett missbruk av något slag, alkohol, droger eller så har man svårt att hålla i penagar och hamnar i ekonomiska kriser. Men mitt beroende är nog mina känslor, jag vet inte vem jag är utan mina känslor. 

Dagsformen idag var i alla fall så här 💪🏼

Men man får helt enkelt försöka se det positiva i det, det spelar väl egentligen ingen roll vart i landet de befinner sig, de finns ju i mitt liv. Dessa fina människor har valt att finnas i mitt liv. Jag är så lyckligt lottad. 

Livet är underbart just nu, skolan flyter på. jag har kommit igång med träningen och jag har fått nytt jobb. Älskar mitt nya jobb på Viktoriaenheten, jag har valt helt rätt inriktning i livet känner jag! :D Det känns så otroligt skönt att vara igång med träningen också, det går verkligen framåt just nu! Ska försöka bli bättre på att ta bildet på gymmet faktiskt! Nu ska jag försöka ta tag i plugget, har tenta på fredag och jag SKA klara den här också! Det är bara att puscha sig själv! :)

.. till december, jullyktor, adventsljusstakar, tomtar och röda julkulor. Soom jag läntar till julmånaden. Sitter och lyssnar på julmusik just nu, det är perfekt att lyssna på när man pluggar, man blir så otroligt lugnt av julmusi. Kan kanppt bärga mig tills jag får lyssna på julmusik samtidigt som jag dekorerar lägenheten, tills jag kan tvinga Daniel att baka pepparkakor med mig och handla julklappar. Och all god mat på julafton. I år ska jag definitivt se till att vi får en underbart mysig julaftonsfrukost! 

 

Har ni förslag på julklappar så får ni mer än gärna skriva dom :D

Ganska smart av mig att börja blogga igen på hösten, för nu kan jag sitta inne och blogga alla dessa tråkiga och gråa dagar. Idag har jag varit i skolan och haft två seminarium, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. På det första seminariumet blev vi grillade av läraren, så där lär vi behöva komplettera - men kan faktiskt försvara oss med att 3 av 4 personer i gruppen har fokuserat på en omtenta som vi hade i fredag, så vi har faktiskt inte hunnit läsa all tillhörande litteratur. Men så kan det vara ibland. Sista seminariumet gick bättre som tur var :) Men nu har jag precis kommit hem till en sjukling så vi ska faktiskt gosa ner oss i sängen och kolla på det absolut sista avsnittet av Oth. Men vet inte om jag vågar det haha, det känns som att jag kommer gråta floder haha. 

 

Ja, vad säger man, 5 dagar sen första inlägget, man jag börjar sakta men säkert ;) Nej men veckan bestod av tentaplugg och helgen var kaos. Men kaoset har löst sig nu och det har lugnat sig lite med plugget. Men i lördags hade jag mina finaste vänner hos mig! Precis alla jag behövde! Det var tänkt att vara en inflyttningsfest men nästan alla bangade i sista sekund. Lite tråkigt men somsagt hade jag ju mina favoriter här i alla fall!

 

Okej, nu är jag tillbaka här och ska verkligen försöka komma tillbaka på riktigt!! Jag måste ju hålla mina vänner, som inte längre bor i Eskilstuna uppdaterade om mitt liv ;) Och om vi bestämmer oss för att flytta ner till Göteborg så måste ni ju kunna hålla er uppdaterad om hur det går för mig där nere. Men det är inget som är bestämt än, just nu är det bara prat mellan mig och Daniel. 

 

Jaha, vad har hänt sen jag senast bloggade då? 

1 .Vi har fått lägenhet

2. jag har blivit brunett 

3 jag har tatuerat mig 

 

Det händer inte speciellt mycket i livet just nu, försöker bara klara av tentorna som kommer på löpande band och har precis kommit igång med träning och kost efter ett alldeles för långt upphåll över sommaren. Till helgen kommer Malin hem från Örebro och Evelin från Norge, som jag längtar!! Och på lördag får jag träffa nästan alla min tjejer, yey! 

 

Hur kunde jag blogga ca 6 inlägg o dagen där ett tag? Det här är mitt första och jag har inget mer att säga hahah. Jag hoppas det kommer med tiden. 

Nu ska jag tvinga Daniel att se ett till avsnitt av One Three Hill och kanske käka upp dessa goda proteinbollar som jag gjorde idag!